Om du har problem med att spela upp ljudfilerna, ladda ner en kompetent spelare, till exempel VLC, hämta VLC för Windows här.   För andra operativsystem, se här


Musikinstrument för funktionshindrade

 

När man tänker på hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning dyker den praktiska verkligheten främst upp. Men livet är inte bara vardag. Kultur och skapande ger mening. Och visst ska alla ha rätt att uppleva lusten i att göra sin egen musik, oberoende av olika praktiska hinder!

Många upplever motoriska problem med att hantera musikinstrument, med eller utan vad som betraktas som funktionshinder.  Nu finns det vissa instrumenttyper, som är speciellt lätta att hantera, samtidigt som de är fullvärdiga professionella instrumet.  Låta har tagit fasta på detta. Flöjter med inga eller få fingerhål och xylofoner med breda tonstavar är sådana instrument.


Meningen är alltså att man ska kunna ha nära till en musikupplevelse, som funktionshindret begränsat eller motverkat. Samtidigt som man musicerar, så övar man sin motorik, sin andning (med flöjterna) och sin kommunikationsförmåga i stort, vilket ju är en extra fördel. Så instrumenten är hjälpmedel för både upplevelse och utveckling, fysisk som mental. Ett verktyg för musikterapi för kroppen och själen.


Krummeluren är en ny flöjt, framtagen med produktionsstöd från SIH (Statens Institut för Handikappfrågor i skolan). Man stödde den på grund av att den är extremt lättspelad, lätthanterad och hållbar.

 

Det behövs bara en mycket svag luftström i närheten av munstycket för att få ljud i flöjten, och man får flera olika toner med svag anblåsning. Eftersom Krummeluren fungerar utan fingerhål, så behöver man alltså inte använda krångliga fingersättningar, det behövs inga fingersättningar alls. Och hör man dåligt kan man veckla ut flöjten och hålla nederänden mot sitt eget öra (eller någon annans) när man spelar, så maximerar man möjligheterna att uppfatta vibrationerna och luftströmmen. Och faktum är att man kan använda den även om man inte kan röra sej alls, alltså inte heller röra munnen. Hur då? Jo det är faktiskt en utmärkt näsflöjt! Munstycket täcker precis en normal näsborre.

 

Om man har ett funktionshinder, där man som kompensation använder munnen mycket, så är Krummeluren också idealisk. Då kan man utnyttja sin uppövade munmotorik till att plocka fram de mer avancerade delarna av flöjtens tonförråd, och lära sej behärska dessa.   Man har goda förutsättningar att bli en krummelurmästare och kunna använda alla c:a 12 tonerna som flöjten ger.

 

Krummeluren är alltså speciellt bra om man är bra på att blåsa eller dålig på att blåsa!

 

Stavflöjten är Krummelurens lillebror. Den får man mest ut av om man kan använda en hand till att växelvis täcka, halvtäcka och öppna  hålet i nederänden, då har denna flöjt lika många toner som Krummeluren.

 

Enhandsblockflöjten är förståss idealisk, om man är hänvisad till att använda en hand, och har bra motorik i denna. Enhandsblockflöjten ger en traditionell "pianoskala", så man kan spela många kända låtar på den. Den har ungefär samma omfång som en vanlig blockflöjt.

 

Träspelet är med sina breda tonstavar och greppvänliga spelpinnar, och sin robusta konstruktion också ett idealist instrument för personer med vissa typer av handikapp. Särskilt med den femtoniga (pentatoniska) varianten kan man få ut mycket glädje med hjälp av en gemensam rytmisk improvisation, där man kan koncentrera sej på sitt uttryck och på kommunikationen med andra som spelar på spelet. Att man spelar på samma instrument gör det lättare att spela ihop, och att utveckla kommunikationsförmågan. Såklart kan man också ha det som soloinstrument, det går utmärkt att spela det när man sitter i rullstol t. ex.

 

Övriga instrument. Vill man komplettera med andra instrument eller roliga ljudleksaker så finns sådana också till salu, och man kan förståss skaffa byggbeskrivningar och bygga ännu fler. Kanske en rörbas och några rytminstrument (trummor, skrapor, rasslor, slagor).

Om man arbetar med att hjälpa funktionshindrade med att utvecklas och att hantera sin vardag, så kan man ha mycket glädje av musikmakande i allmänhet och Låtas instrument i synnerhet. Det gäller att ta vara på spontanitet och ljudlust både hos den/de man hjälper och hos sej själv. Musikskapande är en personlig sak, och om man för ofta blir avkrävd att det ska låta på ett visst sätt, slår det ofta slint, och man tappar lusten. Det gäller både krav på sej själv och krav från andra. Det gäller att låta sej låta, och fortsätta utvecklas därifrån hela tiden. Diskutera och testa gärna dessa tankar på en kurs med Låta!


UPP  TILL STARTSIDAN

Coding by Campbell WebDev